LitteraturMagazinet recenserar
Svart humor lyfter manisk skildring av våld
Även om den brutala handlingen ibland mildras av hallucinationer och drömmar har jag svårt att finna mig tillrätta mellan alla kroppssafter, tortyr och förnedring"
Från sidorna i "Vitlöksballaderna" stiger en svag men omisskännlig doft av vitlök. I alla fall verkar det så efter ett tag, när de vita knölarna och deras stjälkar ätits, svettats, pruttats och avdunstat ut ur diverse kroppsöppningar.
För vitlökarnas skull exploderar också böndernas tålamod till slut och de överfaller länsstyrelsens kontor.
Varje form av motstånd är till synes dömt att misslyckas. När myndigheterna först beordrat bönderna att odla endast vitlök, och sedan plötsligt slutar köpa in den, är det droppen för de redan hårt prövade bönderna. Men efter upproret väntar hårda straff för dem som fängslats.
Gao Yang (Gao Får) överlever all brutal misshandel och förnedringar med en dåres naivitet. Han tvingas att dricka piss, blir torterad, men får styrka ur små händelser, som den kvinnliga läkarens svala beröring. Gao Ma (Gao Häst) går det inte lika bra för. Hans vackra men våldsamma kärleksaffär med Jinju kostar dem båda livet, men först efter mängder med hårresande fysiska plågor.
Även om den brutala handlingen ibland mildras av hallucinationer och drömmar har jag svårt att finna mig tillrätta mellan alla kroppssafter, tortyr och förnedring. Det är splatterfilm, fast realistisk, och det gör det till tung läsning. Någon har sagt att den kinesiska litteraturen inte haft sin viktorianska period, och visst kan den utförliga skildringen av våldet kännas både manisk och en smula överflödig.
Bokens stora behållning är Mo Yans svarta humor. Trots tjänstemännens maktövertag gentemot bönderna skildrar han alla som fångar under omständigheterna, fattiga bönder såväl som poliser och tjänstemän. Rädslan och hopplösheten, maktlöshet mot överordnade och familjetraditioner gör alla till själviska roffare. De komiska och absurda situationer de hamnar i mitt i allt våld och elände är glänsande prosa. Anna Gustavsson Chen har översatt till lättläst, elegant svenska.
Se även NIna Fries recensioner av:
Mottagen: 25 februari 2013
Hösten 2012 fick författaren Mo Yan Nobelpriset. Hittills finns tre av hans böcker översatta till svenska. LitteraturMagazinets Nina Fries (bilden) har läst "Vitlöksballaderna", "Det röda fältet" och "Ximen Nao och hans sju liv" – och hon är skakad av våldet och de detaljarade skildringarna av tortyr och lidande. Men svart humor och de vilda skrönorna väger upp. Alla är fint översatta.
Läs mer ...
Den 10 december fick den kinesiska författaren Mo Yan till slut ta emot Nobelpriset i litteratur ur kungens hand. LitteraturMagazinets recensent Nina Fries passar på att recensera författarens storslagna roman ”Ximen Naos sju liv" som är en sagobetonad krönika över Kinas historia, sprängfylld av berättarlust. ”Även om jag saknar kunskap om Kinas censursystem blir jag förvånad över hur explicit negativt Mo Yan ibland formulerar sig. Vissa ämnen, som Mao Zedong eller det nuvarande styret, berörs dock inte av kritiken. Som svensk läsare är det en intressant inblick i hur det är att skriva under censurens rödpenna” skriver hon i sin recension.
Läs mer ...
Plötsligt blev det rusning efter den i Sverige relativt okända kinesiska författaren Mo Yan. Bara några timmar efter att det har tillkännagivits att han tilldelas Nobelpriset i litteratur 2012 började hans böcker att ta slut hos bokhandlarna.
– Vi ska trycka upp nya upplagor nu på en gång, säger förlagsredaktören Lina Rydén-Reynols på bokförlaget Tranan när LitteraturMagazinet får tag på henne på telefon några timmar efter tillkännagivandet av pristagaren.
Läs mer ...
Hos bokförlaget Tranan firades det med champagne några timmar efter att Nobelpristagaren i litteratur hade tillkännagivits torsdagen den 11 oktober. Förlaget gav ut Mo Yans bok ”Det röda fältet” redan 1997.
– Det är otroligt roligt att Mo Yan har uppmärksammats med Nobelpriset! Det betyder ju främst att hans författarskap kommer att spridas till en större publik vilket vi välkomnar, säger förlagsredaktören Lina Rydén-Reynols på Tranan.
Läs mer ...
För de västerländska läsarna är det antagligen "Det röda fältet" som klingar mest bekant vad gäller Nobelpristagaren i litteratur 2012. Antagligen för att "Det röda fältet" inte bara är en bok utan också en kritikerrosad film.
Vissa kritiker i västvärlden jämförde den med Akira Kurosawas filmer och ansåg den vara ett mästerverk utöver det vanliga.
Mo Yans genombrottsbok "Det röda fältet" publicerades första gången på kinesiska 1987 och filmatiserades samma år.
Läs mer ...
Mo Yan blev både "överlycklig och livrädd" när han fick veta att han tilldelas Nobelpriset i litteratur 2012. Det berättade Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund i en intervju med SVT några minuter efter tillkännagivandet av pristagaren klockan 13 den 11 oktober 2012.
Mo Yan är en relativt ung för att vara Nobelpristagare, endast femtiosju år gammal. Enligt motiveringen förenar Mo Yan historia, saga och samtid "med hallucinatorisk skärpa”.
På svenska finns tre av Mo Yans böcker – "Ximen Nao och hans sju liv", "Vitlöksballaderna" och "Det röda fältet".
Läs mer ...
Anmäl textfel
Dölj Anmäl textfel
